Alf Robertsson - Sju små vita - Seven Swedish Angels
Sju små vita änglar:
Han sa min älskade Elvira
vill du be en bön för oss
Han la sin kind mot hennes
hon kröp in uti hans famn
Han sa när gryningsljuset
kommer ska vi mötas än en gång
han smekte hennes lockar
och han viskade hennes namn
Där stod sju små vita änglar i ett gryningsljus och såg
hur en löjtnant och hans älskade la sitt öde i en våg
Deras kärlek var oändlig av en sort man sällan ser
å sju små vita änglar sluter ögonen och ber
Några svalor flög mot himlen när det första skottet föll
Han sa Herren må förlåta för det var för för kärleks skull
Han la an och gick i döden med en bön om att få se
sin älskade Elvira snart han såg sju små änglar le.
I Folviseton (Rolf Wikström):
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.